lördag 10 oktober 2009

"The show must go on".................

Det är det som är så svårt att leva att vi alla ska gå samma väg men våra djur lever inte lika länge som vi om naturen har sin gång.



Denna fantastiska S-kull" 6 av 7 blev över 9 år. 4 blev över 10 år och 3 blev över 11 år. Hur f..n ska jag lyckas med det igen............................



Scarlets bakben höll inte längre utan hon ramlade hela tiden i onsdags morse. Jag ringde Ultuna och sa att det var slut och jag kommer in. De är ju så underbara där och det blev ett fantastiskt slut tack vare Karin och Mikaela. När Scarlet började bli snurrig så la hon sitt huvud i mitt knä och dog.



Ja nu består familjen av en medel ålder som inte ens är 3 år med Denise i spetsen. Hon är ju vår primadonna här hemma med en ålder på 4,9 år.

Klassikern dök upp när jag skulle publicera mitt inlägg dvs " webbsidan kan inte visas" så det mesta försvann som jag skrivit. Jag gör ett nytt försök nu....................

Det viktigaste för mig är att vara en bra flockledare och att vara som våra hundar är dvs "gräv inte ner dig" men det är inte lätt när man bara är en människa!!!

Må så gott nu och var som hundarna dvs kör vidare för livet är kort och det tror jag de är duktigare på än vi att ta till vara på livet. De lever i nuet och inget annat.

Bamse kram Adrienne

2 kommentarer:

Rosie o Harry sa...

Ja så är det med livet, och det är inte mycket vi kan göra för att stoppa dess gång.
Visst är det tufft att säga adjö till en familjemedlem vare sig det gäller djur eller människa.
Och sen tyvärr så är det ju så att visa har längre tid på att vandra på vår jord och andra kort. Och det är som du säger man skall ta vara på den tid som man har och göra så bra man bara kan.
Det som jag anser är viktig är att man lär sig något under resans gång. Ta det slut så har man inte mycket att ge heller.
Jag hoppas verkligen att du får en skön kväll och njut av det som är och glädjes åt det som finns. Mer kan man inte göra.

Ha det så gott, kjamisar Rosie

marianne sa...

Är man djurägare så vet man om att man mister sin vän någon gång, oavsett vad och hur vi gör för att förhindra det.. Man försöker förbereda sig på sorgen, men det går inte. Man blir lika ledsen var gång våra hundar vandrar över regnbågsbron. Tyvärr så har våra hundar ett kort liv och Berner är ju inte välkända för sin ålder utan tvärtom. Så all heder åt de uppfödare och hundägare som lyckas få behålla sina Berner även då de blivit veteraner. En eloge till S-kullen som hade en så hög medelålder, det är få uppfödare förunnat att kunna prestera det resultatet.
Lev gott och ha det gott.
kram

Bloggintresserade